Ojojoj. Som ni vet har vi ju både katt och hundar! Men har nog glömt att berätta om herr och fru Pinne. De bor hos Alfred!
Idag tog vi ut "underverken" och de fick klättra på deras stolta husse Alfreds arm.
Affe stolt!!
SHIIIT.!! skulle ta närbild på pinnen ...då hoppade han upp på kameran. Pinnen höll på att dödskrascha när stormatte(jag) vilt försökte ha över den till Alfred igen.Det är ju inte bara att dra..för då lossnar liksom benet..urk!
Här håller Ludde den fru pinne
Det var bara det att lillebror Ludde även han ville prova.Han höll först lugnt och såg så nöjd ut. Men rätt vara det var så drabbades han av panik...Började skrika hoppa och vifta med händerna..och den minsta pinnen(fru pinne??) fick sig en åktur hon sent skall glömma. Såg att pinnen flög iväg. Paniken var ett faktum innan vi kunde lokalisera den...I Alfreds trygga famn.Alfred hade dock brytit ihop och trott att pinnen numera var i himlen.
Alfred med sina 2 pinnar, som båda faktiskt överlevde besöket av Ludde och mig!!!
/L
camilla
25 september 2008 18:42
Herre jösses vilket äventyr...för stackars herr och fru pinne.
Ha ha ha kan inte låta bli att fnissa lite när jag ser framför mig hur herr? kvist anfaller kameran. Hahaha!
Men lille Affe då,stackarn, som trodde att det var ute med pinnarna... kläm på dä lillgull!
http://www.bentleypojken.se
molle
25 september 2008 19:33
cooola pinnar.. går dom att tugga på
lotta
25 september 2008 19:48
Ja jösses..jag säger då det ..vilket drama som utspelades..
Camilla..jag fnissar för mig själv när jag tänker på det...men gud nåde mig om affe visste att jag fnissar åt det
Molle..NEJ..de går inte att tugga på ;-)
http://www.juniocola.bloggagratis.se
Kattis
26 september 2008 12:25
Men fyyyy vad hemskt! Hemska anfallande pinnar!!!
...Och samtidigt är man ju djurvän och skulle bryta ihop själv om man råkade plåga dem på nåt vis!!!
/Kram Kat
Helena
26 september 2008 13:43
Jag hade pinnar när jag var liten och de förökade sig och blev efter en kort tid ett hundratal.....som små myggor som rymde och invaderade hela huset, åt upp mammas blommor, mm. En kväll hade jag några småpinnar ute på gräsmattan och en liten rackare försvann och vi letade hela kvällen med förstoringsglas och ficklampa och jag var helt förtvivlad att tappa bort en liten "bebis" trots att jag hade flera hundra. Så jag förstår hur lille Affe kände det "stackarn"/ Helena som har Vilja från Ryegates
lotta
26 september 2008 13:57
hihi..dessa pinnar.
Patrik berättade att när han var liten så var han hos en kompis som hade pinnar. Rätt var det var satt en liten bebispinne på armen o P slog ihjäl den i tron att det var en vanlig insekt. Kompisen vart skitsur!!
http://www.juniocola.bloggagratis.se
Sara
27 september 2008 17:21
Hej,, jag hade pinne för länge sen, så kom en granne (full sådan ) och råkade dra loss ett ben :o , jag blev lika ledsen som Alfred, men det växte ut ett nytt...
Vilka liv de lever de små,, va !!
Kram *S*
http://www.cockrocks.se